Äntligen!

Äntligen lite positiva ord i en skoldebatt som tyvärr blivit alltmer svart. Det är dags att börja prata om allt det bra i svensk skola, vad tusentals lärare gör, kan och vill. Det är dags att prata om alla de lärare som med stolthet och engagemang går till jobbet varje dag, de lärarna som betyder något för dina och mina barn och ungdomar.

 

 

När motoriken är hindret…

På vägen hem från jobbet gör jag nåt oväntat, jag stannar och kliver in i kvarterets sushirestaurang. Sushi är nåt som sällan står på min meny men ibland överraskar man sig själv.Vrålhungrig packar jag upp min sushi och medskickade pinnar. När jag med trilskande pinnar försöker dippa sushibitarna i wasabisoya och fånga dem i munnen, inser jag varför ”att skriva sig till läsning” är en så otroligt effektiv pedagogisk metod, framförallt för pojkar. Lika taffligt som jag hanterar pinnarna, lika frustrerad som jag blir när det tar alldeles för lång tid att bli mätt lika taffliga och frustrerad känner sig 6-åringar som vill berätta och kommunicera men hindras av en motsträvig penna. Ibland krävs det en utmaning för att det självklara ska bli helt uppenbart.

Att inte veta varken ut eller in

Lärare upplever allt mer stress i sitt yrke, ett ökat krav på dokumentation är ofta en av de förklaringar som ges till symtomen. Kravet på dokumentation har funnits ganska länge men har kanske blivit mer påtagligt inte minst på grund av införandet av digitala system som gjort lärarens dokumentation transparent, inte bara för elever och vårdnadshavare utan också för rektor. Det finns naturligtvis stora fördelar och är en absolut nödvändighet för att eleven ska få förståelse och möjlighet att ha inflytande över sitt lärande och därmed kunna ta ansvar. Läraren får underlag att följa upp, utvärdera och planera sin undervisning för den enskilda eleven men också för gruppen. Vårdnadshavare bjuds in att få insyn och förståelse för sina barns/ ungdomars lärande och kan därmed få större möjlighet att stödja hemma. Rektor får en ovärderlig möjlighet att följa upp resultat på individ- och gruppnivå att använda i det systematiska kvalitetsarbetet.

Att dokumentationskravet stiger lärarna över huvudet är inte alls förvånande, många sitter kvällar, helger, lov och skriver omdömen febrilt innan utvecklingssamtalen. Något som man gör för någon annan, något som har blivit ytterligare en pålaga. Många lärare idag vet nog varken ut eller in och har svårt att se sitt uppdrag för alla träden. När ska vi undervisa då, det måste väl ändå vara det som en lärare ska göra???

För att lärare inte duka under i sitt uppdrag måste dokumentation och IUP med skriftliga omdömen integreras i den ordinarie undervisningen, grunden läggs med en tydlig pedagogisk planering först då kan eleverna involveras i sitt eget lärande och dokumentationen av sin lärprocess, självständigt, ihop med läraren men också tillsammans med andra elever.