Att känna sig fattig…

Vi sitter och äter lunch ihop några flickor ur förskoleklassen och jag. De undrar var jag kommer ifrån. Jag förstår frågan, ursprung är viktigt för oss på vår skola, vi har så många olika nationaliteter och det är spännande, men kan ändå inte låta bli att fråga vad de menar. ”Var är du född?” I Sverige svarar jag,, de är lite tveksamma till om det verkligen är sant, kanske det beror på mitt mörka hår och mörka ögon, men det får mig att känna mig lite som en i gänget. Sen börjar vi prata om språk…. ”Hur många språk kan du?” frågar en liten stjärnögd sexåring. Jag kommer fram till att jag förstår och kan göra mig förstådd på två språk, sen kan jag förstå och yttra några fraser på ett annat,  men det är nog bara två som kan räknas,känns lite torftigt. ”Ååååh vad synd om dig” säger den stjärnögda hon tycker också det är lite torftigt, ”jag talar fem språk.” Det visar sig att jag är den som kan minst språk vid bordet, jag är definitivt äldst land de andra som är sex eller sju år.

Att ha många språk är att vara rik, rik på språk. En liten tröst för mig är att språk är inte bara det talade utan det finns så många olika uttrycksformer, viktiga inte minst för de av oss som inte är så rika på det talade språket. Anna Kaya skriver klokt om detta i Alfa.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *