Att vara ny i svenska skolan

Lyssnade på Jan Björklund prata om regeringens nya reformpaket mot segregationen i skolan i Nyhetsmorgon för ett par dagar sedan. Fokus ligger främst på de nyanlända elevernas skolgång. Det finns positiva förtecken och vi som arbetar med dessa barn och ungdomars villkor i skolan varje dag är väl medvetna om svårigheterna med dagens skolsystem, vilket naturligtvis gör att man lyssnar med extra intresse och förhoppningar. Förhoppningar om att skolan ska få större möjligheter att möta våra allra nyaste elever utifrån deras specifika behov. Försiktiga förhoppningar som jag delar med Anna Kaya och Hülya.

Men precis som Ung&Dum beskriver så blir jag alltmer förvirrad och minst sagt oroad ju mer jag läser och lyssnar på våra statsråd. Jan Björklund uttalar sig om nyanlända som en homogen grupp och om den förändring som vi kan se i invandringen på ett oerhört negativt och generaliserade sätt. Förändringen i invandringen ses som ett hot och utarmning av det svenska skolsystemet, att de grupper som nu kommer till Sverige har inte tillräcklig skolgång eller kunskaper, problemet tillskrivs ”de andra” inte skolsystemet, inte undervisningen, inte kunskapssynen. Som alltför ofta läggs ansvaret utanför de som egentligen äger det och hos den som redan bär alltför mycket.

Utomlandsfödda elever är lika lika och lika olika som alla andra. De har alla förmågor, kunskaper och erfarenheter som vi i skolan måste hitta och lyfta. Ett välkommet reformpaket skulle ge oss i skolan större möjligheter att individanpassa och möta varje elevs specifika behov. Det skulle ge oss bättre verktyg att kartlägga varje elev, så att vi baserar vår undervisning på vetande och inte utifrån vad vi tror eller generaliserade sanningar. Det skulle ge oss resurser att utveckla modersmålet, svenskan och alla de andra språk som vi alla bär med oss.

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *