Är verkligen allt skolans fel???

Hur långt sträcker sig egentligen skolans ansvar? Är lärare offer? Den här krönikan av Jenny Strömstedt har länkats flitigt på FB och Twitter under dagen. Lite med glimten i ögat och ganska trendkänsligt föreslår hon LOT-bidrag för lärare som offrar sig för framtiden. Många lärare känner nog igen sig och himlar med ögonen, äntligen någon som ser det omöjliga i att   ha koll på om elever nätmobbar varandra, om alla får information på det sätt de önskar och i det ögonblick de vill, att ingen kör rattfull och ingen blir kriminell eller har åsikter som inte hör hemma i en demokrati, ja och sen var det ju det där med kunskaperna också.

Ska skolan verkligen hålla på med allt det här, ja och nej… eller jag tänker så här…

Det demokratiska uppdraget är tydligt och övergripande i skollag och läroplan. För att vara en demokratisk samhällsmedborgare behöver du både kunskaper så du kan bidra, förstå och verka, du kör inte full, du kränker inte eller diskriminerar inte någon varken IRL eller på nätet. Så ja det finns ett fostransuppdrag men kan skolan bära det mesta som går snett i allmänhet och synnerhet? Självklart inte, skolan kan inte och skall inte kliva in i hemmet och/ eller ta över föräldrars ansvar. Skolan ansvarar inte heller för all ondska eller alla fel som begås i samhället.

Skolan ska i all sin verksamhet verka för de demokratiska värdena, all personal ska möta elever med ett förhållningssätt som genomsyras av respekt och nyfikenhet. Att arbeta med demokrati och värdegrund är inget som ska ske vid tillfälliga projekt eller temadagar. Att undervisa det innebär att du som lärare aldrig får glömma de demokratiska värdena, att undervisa innebär att du som lärare har demokrati och värdegrund i åtanke i all din planering,i alla lärprocesser och i alla dina bedömningar. Att vara lärare det är att vara viktig på riktigt, inte att vara ett offer!