Omdefinierad rektor

Digitala resurser och sociala medier har gett mig helt nya möjligheter och helt nya arenor att bedriva skolutveckling. Möjligheterna blir fler och mer spännande för varje dag. De tar inte tid, de ger tid och framförallt ger de energi att utveckla skolan och uppdraget.

Förebildlighet i mina ledarhandlingar är en förutsättning för förändring. Om man vill förändra elevernas lärmiljö måste man börja med att förändra lärarnas. Vill jag att digitala verktyg ska vara naturliga redskap för lärande, vill jag att sociala medier ska användas i undervisningen, vill jag att eleverna ska få uppleva ett meningsfullt och lustfyllt lärande då måste jag som skolledare visa vägen.

Kanske är det så att man genom modet att visa på sin egen ofullkomlighet får de flesta av de änsliga motståndarna med sig.Jag spelar in knasiga och fnissiga filmer inför ”flippade” konferenser. Jag gör skruvade ”Vokis” för att hälsa elever och lärare välkomna till skolan. Fullständigt oseriöst kan man tycka men jag bjuder på det för jag vill att alla ska våga, att alla ska lyckas. Att lära kan vara glädje och lust, digitala verktyg gör det hela så mycket enklare.

Twitter gör att jag kan ha kontakt med lärare, skolledare och andra människor som kompetensutvecklar mig, funderar ihop med mig och ger mig stöd att våga tro på mig själv när det är lite tufft. På twitter får jag genast reda på det som händer och sker i omvärlden inte bara i skolan. På vår Facebooksida får vi  snabb respons från elever, vi kan lägga upp information men också visa på allt kul som händer.

Vårt digitala system för Individuella utvecklingsplaner gör att jag snabbt får en bild av resultat och måluppfyllelse, kvalitet på pedagogiska planeringar och omdömen, jag har utvecklingsplaner och planeringar för mina medarbetare digitalt. Jag kan återkoppla och ge feedback på medarbetares undervisning och deras reflektioner snabbt och enkelt.

Jag bloggar för att reflektera och för att sätta ord på tankar men också för att göra min röst hörd om allt det bra och allt det viktiga i vår svenska skola. En verksamhet som jag brinner för och som engagerar mig.

Digital teknik och sociala medier tar inte tid, de ger så mycket mer…
Jag önskar bara att fler skulle upptäcka möjligheterna…

 

Att leda en lärande organisation

Jag tror att en utmaning i all skolutveckling är att man ser förändringsarbetet som alltför linjärt med en start och en tänkt mållinje. Bo Ahrenfelt läkare, psykiater  och konsult i förändrings- och utvecklingsarbete på individ- arbetsgrupps- och organisationsnivå beskriver förändring som ett tillstånd som saknar en absolut början, en given mitt och ett absolut slut. En nyckel till skolutveckling är att synliggöra de positiva resultat som sker under de processer som bildar en skolas utvecklingskultur, att arbeta formativt på alla nivåer. Ett utvecklingsområde som jag nog vågar säga att alla skolor arbetar med just nu är Bedömning för lärande.  Viktiga forskare inom området som Dylan Williams, Paul Black, Royce Sadler och inte minst Christian Lundahl visar på att formativ bedömning och ett formativt arbetssätt är ett kraftfullt verktyg för elevers lärande och resultat.

Vi använder oss av Unikum som plattform för att synliggöra och stödja elevernas lärande och har gjort så under några år. Men  ganska nyligen bestämde vi oss för att även använda Unikum för medarbetarsamtalen. Då började vi också fundera på hur vi skulle kunna utveckla ett mer formativt förhållningssätt  för att stödja lärares lärande en grund för skolan som lärande organisation. Vi har nu förutom utvecklingsplaner skapat pedagogiska planeringar utifrån våra prioriterade utvecklingsområden, Dessa är tänkta som utgångspunkt för medarbetarsamtal och upprättandet av individuella mål. pedagogerna kan lägga in reflektioner, bilder, filmer, länkar och andra dokument för att synliggöra sin utveckling av undervisningen som rektor kan jag snabbt ge återkoppling. Tydligt, transparent och ett viktigt verktyg för att utveckla en positiv utvecklingskultur, ett verktyg för en lärande organisation.

 

 

Att vara förberedd

Här är några av alla de spännande frågeställningar och tankar som uppstod när vi hade vår första ”flippade konferens”

Ämnet var ”Bedömning för lärande”,  som förberedelse hade alla tittat på film (inte egenproducerad den här gången men det kommer) och läst ett kapitel ur Christians Lundahls bok ”Bedömning för lärande”. Mindre förläsande och mer fokus på mötet mellan människor är den stora fördelen med att ”flippade konferenser”.

Elevrådet!

Morgonens energigivare var helt klart elevrådet, det levde jag på hela dagen. Vilken energi och vilken glädje att få representera sin klass, ha med sig synpunkter och frågor från klassrådet, sitta i konferensrummet och få ha möte med rektorn. De minsta studsade på stolarna av förväntan. En av de frågor jag brottats allra mest med har varit just elevinflytandet, hur kan vi få det att genomsyra hela vår verksamhet?  De demokratiska processerna är vi nog bra på att ”träna” men hur utvecklar man elevinflytande på riktigt? Hur får man klassråd och elevråd till att handla om mer än önskningar om bollar och hopprep? Uppdraget i styrdokumenten är tydliga och en grundförutsättning för att lyckas är att ha inflytande över sitt lärande och sin lärmiljö.

Idag tog vi ett första steg mot nya grepp för att utveckla elevernas möjligheter till inflytande, genom att faktiskt fråga eleverna ”Vad kan ni vara med och bestämma om så att Kronan blir en skola att längta till?” Det började lite trevande och skeptiskt när jag delade ut post-it lapparna (en analog corkboard) men sen satte fantasin igång och på tavlan växte en föreställningskarta fram över vad vi kan utveckla för att vår skola ska bli en plats att längta till. Kartan ska bli ett underlag för elevrådets fortsatta arbete men också ett arbetsmaterial för elever och lärare. Eleverna är en viktig resurs i skolutvecklingsarbetet, en sak är säker barn kan!!! Nästa steg i processen blir ett ”flippat” elevråd. Stora planer på gång!

 

Flippade möten

Att tycka olika kan betyda förändring och utveckling, men ibland kan diskussioner leda fram till att man blir ännu mer fast i sin övertygelse och att man får utveckla sina anledningar ytterligare. Dagens flippade skolledarmöte (som vår nytillträdda it-pedagog ordnat så suveränt) handlade om  ”the flipped classroom” och istället för att prata så fick vi naturligtvis pröva praktiskt, Förberedda med några  filmer och blogginlägg (av Karin Brånebäck) kastades vi rakt in i gruppdiskussionen. Den kom att handla om en förändrad lärarroll, elevsyn, ansvar, förhållningssätt och lärande och kanske inte minst synen på ledarrollen. För några var det nog första gången som de mötte begreppet ”the flipped classroom” och några av oss har nog gjort några trevande försök att mentalt ”flippa” konferenser och möten. Vi tyckte olika om mycket och lika om en del men det var högt i tak och diskussionen handlade om det som är viktigt.

Möjligheterna med ”flippade konferenser och möten” är att man får helt nya arenor att mötas på, alla har en förförståelse, har med sig tankar, idéer och funderingar till mötet, har inte minst kommit i en stämning för diskussionen. Diskussionen kan direkt handla om kärnan, uppdraget, verksamheten och lärandet. I skolan pratar vi om bristen på tid, bristen på tid att prata om det som är viktigt, bristen på tid att samlas kring elever och lärande. Jag tror att ”flippade möten och konferenser” är att ett sätt att respektera tiden, att använda tiden till rätt saker.

Jag tror på förebildlighet i min ledarroll. Min fullständiga övertygelse är att det jag vill ska ske i klassrummen det måste jag som ledare visa på, skapa arenor för och ge möjligheter till. Att utveckla metoder, undervisning och lärande är inte ytterligare något som ska göras,  det är själva uppdraget. Att förändra lärares lärmiljö är en förutsättning för att förändra elevernas. Dagens möte förändrade inte min föreställningsvärld men det utvecklade mina anledningar.

Alla ska med!

Skolans utvecklingsuppdrag är tydligt i gällande styrdokument inte minst i lgr-11 där det fått ett eget avsnitt. Skolledning och lärare ska ta ansvar för att skolan ska utvecklas kvalitativt. Hur utvecklar man då verksamheten i grunden, så att det påverkar kärnan – undervisningen? Så att eleverna upplever skolan som motiverande, lustfylld och meningsskapande,en grogrund för att kunna lyckas. Stora satsningar på digitala verktyg och 1-1 faller platt och ger inte de effekter som man förväntat, resultatet blir ofta dåtidens lärande lite effektivare. Föreläsningar och konsulter påverkar och inspirerar de redan visionära men ger inte den bredd och långsiktighet man förväntar.

Vad kännetecknar då skolor som utmärker sig för kontinuerlig utveckling över tid? I studien ”Att göra lika på olika sätt. En studie av sex särskilt utvecklingsbenägna skolor”  fann Scherp och Thelin att det som förenade skolorna var en variation av arbetssätt inom ramen av en pedagogisk helhetsidé som var vägledande för såväl vardagsarbetet som utvecklingen av verksamheten. Jag tror att just vardagsarbetet, är nyckeln till en lärande organisation och en verksamhet i utveckling. Jag tror att lärare måste mötas i öppna lärande samtal med varandra och med elever. Bland annat Hattie har i sina studier kommit fram till att elevresultaten förbättras avsevärt när lärarna beforskar och lär av sin vardagsverksamhet. Undervisningen och lärares undervisningsmönster påverkas främst av de egna erfarenheter och de samtal man har tillsammans med elever och kollegor kring dessa erfarenheter. Som skolledare är det mitt ansvar att se till att det inre utvecklingsarbetet får utrymme och fäste, genom att skapa arenor för meningsfulla möten och lärande samtal, att utmana, motivera, ge möjligheter och stöd till de som behöver. Alla ska lyckas i skolan.