Flippade möten

Att tycka olika kan betyda förändring och utveckling, men ibland kan diskussioner leda fram till att man blir ännu mer fast i sin övertygelse och att man får utveckla sina anledningar ytterligare. Dagens flippade skolledarmöte (som vår nytillträdda it-pedagog ordnat så suveränt) handlade om  ”the flipped classroom” och istället för att prata så fick vi naturligtvis pröva praktiskt, Förberedda med några  filmer och blogginlägg (av Karin Brånebäck) kastades vi rakt in i gruppdiskussionen. Den kom att handla om en förändrad lärarroll, elevsyn, ansvar, förhållningssätt och lärande och kanske inte minst synen på ledarrollen. För några var det nog första gången som de mötte begreppet ”the flipped classroom” och några av oss har nog gjort några trevande försök att mentalt ”flippa” konferenser och möten. Vi tyckte olika om mycket och lika om en del men det var högt i tak och diskussionen handlade om det som är viktigt.

Möjligheterna med ”flippade konferenser och möten” är att man får helt nya arenor att mötas på, alla har en förförståelse, har med sig tankar, idéer och funderingar till mötet, har inte minst kommit i en stämning för diskussionen. Diskussionen kan direkt handla om kärnan, uppdraget, verksamheten och lärandet. I skolan pratar vi om bristen på tid, bristen på tid att prata om det som är viktigt, bristen på tid att samlas kring elever och lärande. Jag tror att ”flippade möten och konferenser” är att ett sätt att respektera tiden, att använda tiden till rätt saker.

Jag tror på förebildlighet i min ledarroll. Min fullständiga övertygelse är att det jag vill ska ske i klassrummen det måste jag som ledare visa på, skapa arenor för och ge möjligheter till. Att utveckla metoder, undervisning och lärande är inte ytterligare något som ska göras,  det är själva uppdraget. Att förändra lärares lärmiljö är en förutsättning för att förändra elevernas. Dagens möte förändrade inte min föreställningsvärld men det utvecklade mina anledningar.

Att känna sig fattig…

Vi sitter och äter lunch ihop några flickor ur förskoleklassen och jag. De undrar var jag kommer ifrån. Jag förstår frågan, ursprung är viktigt för oss på vår skola, vi har så många olika nationaliteter och det är spännande, men kan ändå inte låta bli att fråga vad de menar. ”Var är du född?” I Sverige svarar jag,, de är lite tveksamma till om det verkligen är sant, kanske det beror på mitt mörka hår och mörka ögon, men det får mig att känna mig lite som en i gänget. Sen börjar vi prata om språk…. ”Hur många språk kan du?” frågar en liten stjärnögd sexåring. Jag kommer fram till att jag förstår och kan göra mig förstådd på två språk, sen kan jag förstå och yttra några fraser på ett annat,  men det är nog bara två som kan räknas,känns lite torftigt. ”Ååååh vad synd om dig” säger den stjärnögda hon tycker också det är lite torftigt, ”jag talar fem språk.” Det visar sig att jag är den som kan minst språk vid bordet, jag är definitivt äldst land de andra som är sex eller sju år.

Att ha många språk är att vara rik, rik på språk. En liten tröst för mig är att språk är inte bara det talade utan det finns så många olika uttrycksformer, viktiga inte minst för de av oss som inte är så rika på det talade språket. Anna Kaya skriver klokt om detta i Alfa.

 

Att utmana sig själv…

I morgon åker vi till Unik Meet i Falköping. Jag och två lärare ska inte bara få ta del av vad andra har att berätta, utan vi ska också få tillfälle att utmana oss själva, genom att sätta ord på hur IUP- processen ser ut på Kronan. Känns spännande att få berätta för andra om vår fina verksamhet och vår syn på lärande.