Att leda en lärande organisation

Jag tror att en utmaning i all skolutveckling är att man ser förändringsarbetet som alltför linjärt med en start och en tänkt mållinje. Bo Ahrenfelt läkare, psykiater  och konsult i förändrings- och utvecklingsarbete på individ- arbetsgrupps- och organisationsnivå beskriver förändring som ett tillstånd som saknar en absolut början, en given mitt och ett absolut slut. En nyckel till skolutveckling är att synliggöra de positiva resultat som sker under de processer som bildar en skolas utvecklingskultur, att arbeta formativt på alla nivåer. Ett utvecklingsområde som jag nog vågar säga att alla skolor arbetar med just nu är Bedömning för lärande.  Viktiga forskare inom området som Dylan Williams, Paul Black, Royce Sadler och inte minst Christian Lundahl visar på att formativ bedömning och ett formativt arbetssätt är ett kraftfullt verktyg för elevers lärande och resultat.

Vi använder oss av Unikum som plattform för att synliggöra och stödja elevernas lärande och har gjort så under några år. Men  ganska nyligen bestämde vi oss för att även använda Unikum för medarbetarsamtalen. Då började vi också fundera på hur vi skulle kunna utveckla ett mer formativt förhållningssätt  för att stödja lärares lärande en grund för skolan som lärande organisation. Vi har nu förutom utvecklingsplaner skapat pedagogiska planeringar utifrån våra prioriterade utvecklingsområden, Dessa är tänkta som utgångspunkt för medarbetarsamtal och upprättandet av individuella mål. pedagogerna kan lägga in reflektioner, bilder, filmer, länkar och andra dokument för att synliggöra sin utveckling av undervisningen som rektor kan jag snabbt ge återkoppling. Tydligt, transparent och ett viktigt verktyg för att utveckla en positiv utvecklingskultur, ett verktyg för en lärande organisation.

 

 

IUP – det tar tid från verksamheten…

Efter ett givande Unikmeet i Göteborg har jag massor av inspiration, tankar och funderingar. Och all anledning till att återkomma till den här bilden…

”Hur lång tid ägnar du åt IUP?” frågan ställdes till lärare av Åsa Hirsch som inledde Unikmeet i Göteborg för skolledare. Åsa är doktorand vid högskolan i Jönköping och har analyserat IUP ur ett sociokulturellt perspektiv. Det var tydligt att det fanns två sätt att förhålla sig till frågan. Det var de som kunde räkna ut hur många minuter, timmar eller dagar de ägnade åt IUP:er, sen var det de som absolut inte kunde svara på frågan…. de som hummade och menade att det beror på…..  svaren kom inte med i forskningen men de kan ändå representera två sätt att tänka. Det ena tankesättet representeras av den grupp av lärare som ser IUP och skriftliga omdömen som något som uppstår inför utvecklingssamtalen, den andra gruppen som använder sig av IUP som verktyg för elevernas lärande och utvecklande av undervisningen.

De lärare som upplever att IUP tar tid från undervisningen, de som sliter sitt hår för att de ska sitta söndagen innan utvecklingssamtalen och skriva hundratals omdömen, de som stönar och pustar och upplever IUP som något som tar tid från verksamheten, uppdraget att undervisa. De är ganska många och de har en arbetsbörda som i alla fall periodvis är skyhög.

Men vad är då verksamheten och vad är uppdraget? Kan IUP vara ett verktyg för lärande istället för en tidstjuv? Personligen är jag övertygad om att IUP är ett kraftfullt verktyg för eleven att få syn på sin lärprocess och sin väg till målen, men det är också verktyg för lärarna att få syn på sin undervisning och är ett redskap för utveckling av verksamheten.

Nyckeln till det skriftliga omdömet är den pedagogiska planeringen, den är grunden för undervisningen, den måste vara tydlig och kommunicerad så att eleven kan involveras i sitt eget lärande och i dokumentationen av lärprocessen.En IUP-process som är levande i undervisningen och som är synlig för elever och lärare är en nödvändighet för att lärande ska bli begripligt för eleven men också greppbar för läraren. IUP kan inte vara något som sker veckorna innan utvecklingssamtalen, då blir det för tungt och för svårt.

Formativ undervisning är ett alltmer återkommande begrepp i olika sammanhang. För mig innebär det en undervisning som ger eleven rika möjligheter att få syn på sitt lärande självständigt, tillsammans med lärare och tillsammans med andra elever. En undervisning som utvecklar och utvecklas av lärare och elever tillsammans. Där fokus är de förmågor som ska utvecklas och där bedömningsmetoderna är andra än prov och poäng. Som sagt efter ett givande Unikmeet har jag massa funderingar och tankar…