Omdefinierad rektor

Digitala resurser och sociala medier har gett mig helt nya möjligheter och helt nya arenor att bedriva skolutveckling. Möjligheterna blir fler och mer spännande för varje dag. De tar inte tid, de ger tid och framförallt ger de energi att utveckla skolan och uppdraget.

Förebildlighet i mina ledarhandlingar är en förutsättning för förändring. Om man vill förändra elevernas lärmiljö måste man börja med att förändra lärarnas. Vill jag att digitala verktyg ska vara naturliga redskap för lärande, vill jag att sociala medier ska användas i undervisningen, vill jag att eleverna ska få uppleva ett meningsfullt och lustfyllt lärande då måste jag som skolledare visa vägen.

Kanske är det så att man genom modet att visa på sin egen ofullkomlighet får de flesta av de änsliga motståndarna med sig.Jag spelar in knasiga och fnissiga filmer inför ”flippade” konferenser. Jag gör skruvade ”Vokis” för att hälsa elever och lärare välkomna till skolan. Fullständigt oseriöst kan man tycka men jag bjuder på det för jag vill att alla ska våga, att alla ska lyckas. Att lära kan vara glädje och lust, digitala verktyg gör det hela så mycket enklare.

Twitter gör att jag kan ha kontakt med lärare, skolledare och andra människor som kompetensutvecklar mig, funderar ihop med mig och ger mig stöd att våga tro på mig själv när det är lite tufft. På twitter får jag genast reda på det som händer och sker i omvärlden inte bara i skolan. På vår Facebooksida får vi  snabb respons från elever, vi kan lägga upp information men också visa på allt kul som händer.

Vårt digitala system för Individuella utvecklingsplaner gör att jag snabbt får en bild av resultat och måluppfyllelse, kvalitet på pedagogiska planeringar och omdömen, jag har utvecklingsplaner och planeringar för mina medarbetare digitalt. Jag kan återkoppla och ge feedback på medarbetares undervisning och deras reflektioner snabbt och enkelt.

Jag bloggar för att reflektera och för att sätta ord på tankar men också för att göra min röst hörd om allt det bra och allt det viktiga i vår svenska skola. En verksamhet som jag brinner för och som engagerar mig.

Digital teknik och sociala medier tar inte tid, de ger så mycket mer…
Jag önskar bara att fler skulle upptäcka möjligheterna…

 

Att vara förberedd

Här är några av alla de spännande frågeställningar och tankar som uppstod när vi hade vår första ”flippade konferens”

Ämnet var ”Bedömning för lärande”,  som förberedelse hade alla tittat på film (inte egenproducerad den här gången men det kommer) och läst ett kapitel ur Christians Lundahls bok ”Bedömning för lärande”. Mindre förläsande och mer fokus på mötet mellan människor är den stora fördelen med att ”flippade konferenser”.

Flippade möten

Att tycka olika kan betyda förändring och utveckling, men ibland kan diskussioner leda fram till att man blir ännu mer fast i sin övertygelse och att man får utveckla sina anledningar ytterligare. Dagens flippade skolledarmöte (som vår nytillträdda it-pedagog ordnat så suveränt) handlade om  ”the flipped classroom” och istället för att prata så fick vi naturligtvis pröva praktiskt, Förberedda med några  filmer och blogginlägg (av Karin Brånebäck) kastades vi rakt in i gruppdiskussionen. Den kom att handla om en förändrad lärarroll, elevsyn, ansvar, förhållningssätt och lärande och kanske inte minst synen på ledarrollen. För några var det nog första gången som de mötte begreppet ”the flipped classroom” och några av oss har nog gjort några trevande försök att mentalt ”flippa” konferenser och möten. Vi tyckte olika om mycket och lika om en del men det var högt i tak och diskussionen handlade om det som är viktigt.

Möjligheterna med ”flippade konferenser och möten” är att man får helt nya arenor att mötas på, alla har en förförståelse, har med sig tankar, idéer och funderingar till mötet, har inte minst kommit i en stämning för diskussionen. Diskussionen kan direkt handla om kärnan, uppdraget, verksamheten och lärandet. I skolan pratar vi om bristen på tid, bristen på tid att prata om det som är viktigt, bristen på tid att samlas kring elever och lärande. Jag tror att ”flippade möten och konferenser” är att ett sätt att respektera tiden, att använda tiden till rätt saker.

Jag tror på förebildlighet i min ledarroll. Min fullständiga övertygelse är att det jag vill ska ske i klassrummen det måste jag som ledare visa på, skapa arenor för och ge möjligheter till. Att utveckla metoder, undervisning och lärande är inte ytterligare något som ska göras,  det är själva uppdraget. Att förändra lärares lärmiljö är en förutsättning för att förändra elevernas. Dagens möte förändrade inte min föreställningsvärld men det utvecklade mina anledningar.

Att känna sig fattig…

Vi sitter och äter lunch ihop några flickor ur förskoleklassen och jag. De undrar var jag kommer ifrån. Jag förstår frågan, ursprung är viktigt för oss på vår skola, vi har så många olika nationaliteter och det är spännande, men kan ändå inte låta bli att fråga vad de menar. ”Var är du född?” I Sverige svarar jag,, de är lite tveksamma till om det verkligen är sant, kanske det beror på mitt mörka hår och mörka ögon, men det får mig att känna mig lite som en i gänget. Sen börjar vi prata om språk…. ”Hur många språk kan du?” frågar en liten stjärnögd sexåring. Jag kommer fram till att jag förstår och kan göra mig förstådd på två språk, sen kan jag förstå och yttra några fraser på ett annat,  men det är nog bara två som kan räknas,känns lite torftigt. ”Ååååh vad synd om dig” säger den stjärnögda hon tycker också det är lite torftigt, ”jag talar fem språk.” Det visar sig att jag är den som kan minst språk vid bordet, jag är definitivt äldst land de andra som är sex eller sju år.

Att ha många språk är att vara rik, rik på språk. En liten tröst för mig är att språk är inte bara det talade utan det finns så många olika uttrycksformer, viktiga inte minst för de av oss som inte är så rika på det talade språket. Anna Kaya skriver klokt om detta i Alfa.

 

Varför rektor?

Varför rektor? Jo för att det första på morgonen efter ett par dagar på konferensen Framtidens läromedel möts jag av det här i mailboxen:

”jag dikt.
vinden blåser.
himlen är blå.
rumden dåftar himel blå.
alt är nästan himel blå”
helsningar E
Blir alldeles varm i hjärtat och tänker att det är värt varenda minut jag lägger ner på att försöka göra grym skola. Våra elever är alldeles för viktiga för att gör något halvdant. De behöver och förtjänar bara det bästa!

När motoriken är hindret…

På vägen hem från jobbet gör jag nåt oväntat, jag stannar och kliver in i kvarterets sushirestaurang. Sushi är nåt som sällan står på min meny men ibland överraskar man sig själv.Vrålhungrig packar jag upp min sushi och medskickade pinnar. När jag med trilskande pinnar försöker dippa sushibitarna i wasabisoya och fånga dem i munnen, inser jag varför ”att skriva sig till läsning” är en så otroligt effektiv pedagogisk metod, framförallt för pojkar. Lika taffligt som jag hanterar pinnarna, lika frustrerad som jag blir när det tar alldeles för lång tid att bli mätt lika taffliga och frustrerad känner sig 6-åringar som vill berätta och kommunicera men hindras av en motsträvig penna. Ibland krävs det en utmaning för att det självklara ska bli helt uppenbart.

Att inte veta varken ut eller in

Lärare upplever allt mer stress i sitt yrke, ett ökat krav på dokumentation är ofta en av de förklaringar som ges till symtomen. Kravet på dokumentation har funnits ganska länge men har kanske blivit mer påtagligt inte minst på grund av införandet av digitala system som gjort lärarens dokumentation transparent, inte bara för elever och vårdnadshavare utan också för rektor. Det finns naturligtvis stora fördelar och är en absolut nödvändighet för att eleven ska få förståelse och möjlighet att ha inflytande över sitt lärande och därmed kunna ta ansvar. Läraren får underlag att följa upp, utvärdera och planera sin undervisning för den enskilda eleven men också för gruppen. Vårdnadshavare bjuds in att få insyn och förståelse för sina barns/ ungdomars lärande och kan därmed få större möjlighet att stödja hemma. Rektor får en ovärderlig möjlighet att följa upp resultat på individ- och gruppnivå att använda i det systematiska kvalitetsarbetet.

Att dokumentationskravet stiger lärarna över huvudet är inte alls förvånande, många sitter kvällar, helger, lov och skriver omdömen febrilt innan utvecklingssamtalen. Något som man gör för någon annan, något som har blivit ytterligare en pålaga. Många lärare idag vet nog varken ut eller in och har svårt att se sitt uppdrag för alla träden. När ska vi undervisa då, det måste väl ändå vara det som en lärare ska göra???

För att lärare inte duka under i sitt uppdrag måste dokumentation och IUP med skriftliga omdömen integreras i den ordinarie undervisningen, grunden läggs med en tydlig pedagogisk planering först då kan eleverna involveras i sitt eget lärande och dokumentationen av sin lärprocess, självständigt, ihop med läraren men också tillsammans med andra elever.

 

Att utmana sig själv…

I morgon åker vi till Unik Meet i Falköping. Jag och två lärare ska inte bara få ta del av vad andra har att berätta, utan vi ska också få tillfälle att utmana oss själva, genom att sätta ord på hur IUP- processen ser ut på Kronan. Känns spännande att få berätta för andra om vår fina verksamhet och vår syn på lärande.

 

 

 

Tänk utanför boxen, håll dig innanför ramarna

Har fått i uppdrag att tillsammans med en kollega prata om ”inspirerande ledarskap” inför ett gäng som är nyfikna på uppdraget att vara rektor. Vid förfrågan var första tanken naturligtvis men hur tänkte de nu? Jag???
Andra tanken var nog mer hmm, tja, kanske… jag är inspirerad och jag är ju motiverad, alltid kan man bidra med nåt… 

Nu börjar tillfället närma sig och gemensam planering med kollegan är inplanerad inom alldeles på tok för snar tid, hade ju tänkt att vara lite förberedd.  Vid sådana här tillfällen far tiden förbi snabbare innan man hinner bokstavera planering.

Att prata om drivkrafter, motivation och inspiration ihop med ledarskap… det är inte sockerdricka eller kanske är det just det som det är?!?

Att vara rektor innebär att man har många ramar att förhålla sig till. Skolan är starkt reglerad och styrd av lagar, förordningar, regelverk och inte minst ekonomi från såväl stat som kommun. Frågan är om regelverket har en hämmande effekt eller om det skapar trygghet. Att om man är kunnig och trygg i uppdraget så ger det i sig en stor frihet.

En av mina drivkraft är att tänka försöka tänka utanför boxen, att utmana sig själv, sin verksamhet, traditioner och kulturer, men kunna hålla sig inom ramarna. Allt blir så mycket enklare när man har på sig sina möjlighetsglasögon och ser det man kan göra. Kanske är det en av de sakerna som är värda att berätta för de nyfikna… att det mesta går och att vägen till arbetet blir enklare om man gör bestämmer sig för det.