Utveckla dina anledningar

Varför blev jag rektor? Varför är skolan min plats? Varför vill jag vara med att påverka barns och ungdomars möjligheter till utveckling och lärande? Frågor att ställa att sig med jämna mellanrum. För att hitta sin inre kompass, för att hitta drivkrafterna och för att utveckla anledningarna.

För mig är skolan en arena för lärande möten, de goda, de utvecklande. För mig är skolan en plats där alla ska lyckas, för alla kan lyckas när sammnahangen är de rätta. Jag vill vara med att skapa en skola som  är meningsfull, inspirerande, motiverande, som är begriplig. En skola att längta till! Vilka är dina anledningar?

Rektor 2.0

För två år sedan myntade min rektorskollega begreppet Rektor 2.0. Det var i London i samband med den stora IT- och utbildningsmässan BETT. Vi var ganska nya kollegor då och jag var väldigt ny rektor. Det skedde som det mesta gör, utanför mässhallen. Vid ett rödljus utbrast hon ”jag ska bli rektor 2.0, jag ska bli en uppgraderad rektor.” Begreppet har följt med oss sedan dess och har blivit synonymt med ett nytt och uppgraderat ledarskap. Det handlar väldigt lite om IT och mer om att göra nytt, på nya sätt, att ha tydlig vision och tydliga målbilder. För att förändra elevernas lärmiljö måste vi förändra lärarnas och det startar i våra ledarhandlingarna. Våra pedagogiska konferenser och vårt utvecklingsarbete förändrades där och då och har utvecklats mycket sedan dess. Inte hade vi väl anat då att vi ett par år senare skulle berätta om vårt arbete för kommunens alla skolledare tillsammans med den golfande itpedagogen.

Det är i klassrummet det händer!

Alltför ofta har stora digitala satsningar gjorts med förväntningar om att någon form av revolution ska ske. Men det enda som händer är att smartboardar används som dyra projektorer, apphysteri utan pedagogisk tanke, datorer fungerar som skrivmaskiner. Skolutveckling kommer inte utifrån, inte genom satsningar på ny teknik eller skolutvecklande konsulter.
Många lärare upplever att de lämnas ensamma med en diffus förväntan om att de borde göra något men vet nog inte riktigt vad. Visionerna och målbilderna måste finnas i den egna organisationen och ägas av de som ska förverkliga dem, tillsammans med de som ska leda och skapa förutsättningar.

För mig är klassrummet inte en fysisk plats utan en bild av skolans inre arbete. En bild av det viktiga som sker i undervisningen i lärarens möte med eleven och elevernas möte med varandra. Det är i klassrummet det måste hända, förändring och utveckling, det är där förändringsarbetet betyder något för den enskilda eleven. Forskning kring framgångsfaktorer i undervisningen visar på att i särklass största betydelsen för elevernas resultat är en bra lärare. En lärare med förmåga och engagemang att skapa goda relationer, som har höga förväntningar, som kan skapa struktur i undervisningen och har ett formativt förhållningssätt.

Yttre krafter som processtöd, handledning,föreläsningar forskning och sociala medier kan ge inspiration, stöd och hjälp, fungera som katalysatorer, det kan ge ny kraft och fart men det måste bottna i det egna ”tänket”, de egna bilderna. Skolledare och lärare är förändringsagenter i sin egen verksamhet, de är de som måste göra verkstad. För det är i klassrummet det händer!

Vi kan göra skillnad och en fin fisk

På Kronan är det ”fina fisken” som gäller, förhållningssättet som förstärker det positiva och utgår från det som fungerar. Fina fisken handlar om kraften i goda relationer, att vi alla vill befinna oss i meningsfulla och lustfyllda sammanhang. Alla vill vi lyckas och få känna att vi duger. Enkelt men ändå så svårt, det är lätt att hitta fel och svårare att ”möjligfiera”. Kvällens pedagogiska konferens blev en ”finafiskenfilmfestival” med röd matta, nomineringar, applåder och skratt. Under prisutdelningen delades 500 söta och salta sillar ut, vackert inslagna i små påsar. Filmerna, de hade våra duktiga lärare gjort i sann ”finafiskenanda”, inte en hemsk haj så långt ögat kunde nå.

Att leda en lärande organisation

Jag tror att en utmaning i all skolutveckling är att man ser förändringsarbetet som alltför linjärt med en start och en tänkt mållinje. Bo Ahrenfelt läkare, psykiater  och konsult i förändrings- och utvecklingsarbete på individ- arbetsgrupps- och organisationsnivå beskriver förändring som ett tillstånd som saknar en absolut början, en given mitt och ett absolut slut. En nyckel till skolutveckling är att synliggöra de positiva resultat som sker under de processer som bildar en skolas utvecklingskultur, att arbeta formativt på alla nivåer. Ett utvecklingsområde som jag nog vågar säga att alla skolor arbetar med just nu är Bedömning för lärande.  Viktiga forskare inom området som Dylan Williams, Paul Black, Royce Sadler och inte minst Christian Lundahl visar på att formativ bedömning och ett formativt arbetssätt är ett kraftfullt verktyg för elevers lärande och resultat.

Vi använder oss av Unikum som plattform för att synliggöra och stödja elevernas lärande och har gjort så under några år. Men  ganska nyligen bestämde vi oss för att även använda Unikum för medarbetarsamtalen. Då började vi också fundera på hur vi skulle kunna utveckla ett mer formativt förhållningssätt  för att stödja lärares lärande en grund för skolan som lärande organisation. Vi har nu förutom utvecklingsplaner skapat pedagogiska planeringar utifrån våra prioriterade utvecklingsområden, Dessa är tänkta som utgångspunkt för medarbetarsamtal och upprättandet av individuella mål. pedagogerna kan lägga in reflektioner, bilder, filmer, länkar och andra dokument för att synliggöra sin utveckling av undervisningen som rektor kan jag snabbt ge återkoppling. Tydligt, transparent och ett viktigt verktyg för att utveckla en positiv utvecklingskultur, ett verktyg för en lärande organisation.

 

 

Elevrådet!

Morgonens energigivare var helt klart elevrådet, det levde jag på hela dagen. Vilken energi och vilken glädje att få representera sin klass, ha med sig synpunkter och frågor från klassrådet, sitta i konferensrummet och få ha möte med rektorn. De minsta studsade på stolarna av förväntan. En av de frågor jag brottats allra mest med har varit just elevinflytandet, hur kan vi få det att genomsyra hela vår verksamhet?  De demokratiska processerna är vi nog bra på att ”träna” men hur utvecklar man elevinflytande på riktigt? Hur får man klassråd och elevråd till att handla om mer än önskningar om bollar och hopprep? Uppdraget i styrdokumenten är tydliga och en grundförutsättning för att lyckas är att ha inflytande över sitt lärande och sin lärmiljö.

Idag tog vi ett första steg mot nya grepp för att utveckla elevernas möjligheter till inflytande, genom att faktiskt fråga eleverna ”Vad kan ni vara med och bestämma om så att Kronan blir en skola att längta till?” Det började lite trevande och skeptiskt när jag delade ut post-it lapparna (en analog corkboard) men sen satte fantasin igång och på tavlan växte en föreställningskarta fram över vad vi kan utveckla för att vår skola ska bli en plats att längta till. Kartan ska bli ett underlag för elevrådets fortsatta arbete men också ett arbetsmaterial för elever och lärare. Eleverna är en viktig resurs i skolutvecklingsarbetet, en sak är säker barn kan!!! Nästa steg i processen blir ett ”flippat” elevråd. Stora planer på gång!

 

Alla ska med!

Skolans utvecklingsuppdrag är tydligt i gällande styrdokument inte minst i lgr-11 där det fått ett eget avsnitt. Skolledning och lärare ska ta ansvar för att skolan ska utvecklas kvalitativt. Hur utvecklar man då verksamheten i grunden, så att det påverkar kärnan – undervisningen? Så att eleverna upplever skolan som motiverande, lustfylld och meningsskapande,en grogrund för att kunna lyckas. Stora satsningar på digitala verktyg och 1-1 faller platt och ger inte de effekter som man förväntat, resultatet blir ofta dåtidens lärande lite effektivare. Föreläsningar och konsulter påverkar och inspirerar de redan visionära men ger inte den bredd och långsiktighet man förväntar.

Vad kännetecknar då skolor som utmärker sig för kontinuerlig utveckling över tid? I studien ”Att göra lika på olika sätt. En studie av sex särskilt utvecklingsbenägna skolor”  fann Scherp och Thelin att det som förenade skolorna var en variation av arbetssätt inom ramen av en pedagogisk helhetsidé som var vägledande för såväl vardagsarbetet som utvecklingen av verksamheten. Jag tror att just vardagsarbetet, är nyckeln till en lärande organisation och en verksamhet i utveckling. Jag tror att lärare måste mötas i öppna lärande samtal med varandra och med elever. Bland annat Hattie har i sina studier kommit fram till att elevresultaten förbättras avsevärt när lärarna beforskar och lär av sin vardagsverksamhet. Undervisningen och lärares undervisningsmönster påverkas främst av de egna erfarenheter och de samtal man har tillsammans med elever och kollegor kring dessa erfarenheter. Som skolledare är det mitt ansvar att se till att det inre utvecklingsarbetet får utrymme och fäste, genom att skapa arenor för meningsfulla möten och lärande samtal, att utmana, motivera, ge möjligheter och stöd till de som behöver. Alla ska lyckas i skolan.

 

Vi gör rätt när vi kan!

Lilla E rynkar pannan i djupa veck, han sliter med sina bångstyriga bokstäver. Målet med lektionen är tydligt skrivet på tavlan på smartboarden ”vi ska skriva så andra kan läsa vad vi skrivit”. Det är ett av de första försöken att skriva för hand, ett första steg att börja utveckla en handstil. Annars, med hjälp av datorn, är de författare och läsare av stora mått och de flesta har kunnat läsa och skriva länge nu.

Lilla E har haft en lång väg till sitt läs- och skriv, en lång uppförsbacke men nu har han växt vill och kan. Fröken visar på tavlan hur bokstäverna ska stå på linjen, som hon står på golvet. Hon skriver ordet ”Först” det ska vara stor bokstav i början på meningen, man ska göra punkt. Lilla E har varit uppmärksam och lyssnat noga, han sätter igång att jobba direkt när han får texten han ska skriva av, det är en text som han själv varit med att skriva på datorn. Lilla E vill visa mig det han skrivit och få lite hjälp, han är inte riktigt nöjd med sitt resultat, det bekymrar honom.

Jag kikar på hans text som han plitat ner så fint. Varje mening ska börja med ”Vi” men förvånat upptäcker jag att E har skrivit ”Fi” varenda gång, förbryllande tycker jag. Jag frågar honom, han tittar förvånat på mig och pekar på tavlan ”stor bokstav”. Då går äntligen ljuset upp för mig, E har missuppfattat det fina stora F i början på Först som att det är en symbol för stor bokstav.  Jag visar och förklarar, i början på varje mening blir det nu ett stort och fint V som i Vi.

Vi gör rätt när vi kan, vi gör rätt när vi förstå, detta gäller oss alla och främst naturligtvis barn. De ställer inte till det, de bråkar inte, de gör inte fel för att de vill, för att göra det svårt för oss vuxna. De gör efter hur de förstår och hur användarvänlig situationen är för dem. Vi har ansvaret att försöka förstå för att de ska lyckas.

 

Är verkligen allt skolans fel???

Hur långt sträcker sig egentligen skolans ansvar? Är lärare offer? Den här krönikan av Jenny Strömstedt har länkats flitigt på FB och Twitter under dagen. Lite med glimten i ögat och ganska trendkänsligt föreslår hon LOT-bidrag för lärare som offrar sig för framtiden. Många lärare känner nog igen sig och himlar med ögonen, äntligen någon som ser det omöjliga i att   ha koll på om elever nätmobbar varandra, om alla får information på det sätt de önskar och i det ögonblick de vill, att ingen kör rattfull och ingen blir kriminell eller har åsikter som inte hör hemma i en demokrati, ja och sen var det ju det där med kunskaperna också.

Ska skolan verkligen hålla på med allt det här, ja och nej… eller jag tänker så här…

Det demokratiska uppdraget är tydligt och övergripande i skollag och läroplan. För att vara en demokratisk samhällsmedborgare behöver du både kunskaper så du kan bidra, förstå och verka, du kör inte full, du kränker inte eller diskriminerar inte någon varken IRL eller på nätet. Så ja det finns ett fostransuppdrag men kan skolan bära det mesta som går snett i allmänhet och synnerhet? Självklart inte, skolan kan inte och skall inte kliva in i hemmet och/ eller ta över föräldrars ansvar. Skolan ansvarar inte heller för all ondska eller alla fel som begås i samhället.

Skolan ska i all sin verksamhet verka för de demokratiska värdena, all personal ska möta elever med ett förhållningssätt som genomsyras av respekt och nyfikenhet. Att arbeta med demokrati och värdegrund är inget som ska ske vid tillfälliga projekt eller temadagar. Att undervisa det innebär att du som lärare aldrig får glömma de demokratiska värdena, att undervisa innebär att du som lärare har demokrati och värdegrund i åtanke i all din planering,i alla lärprocesser och i alla dina bedömningar. Att vara lärare det är att vara viktig på riktigt, inte att vara ett offer!

Tyckt i Rektortycket

Jag är sedan länge varit trött på och lite ledsen över den negativa bild av svensk skola som ofta målats upp från media, av politiker och andra tyckare, en bild som alltför ofta har fått stå oemotsagd. Var har rösterna från de som älskar sitt jobb varit, de som varje dag går till skolan med glädje och stolthet? De som vågar och kan göra skillnad för våra barn och ungdomar? Så när Anne-Marie Körling startade ”Lärartycket”, så tänkte jag äntligen ett forum för lärare att göra sina röster hörda om ett av de viktigaste yrkena man kan ha. En ännu tystare grupp är nog tyvärr rektorer, en kategori som inte alltför sällan beskrivs som en jagad grupp med bakbundna händer. Därför är möjligheten att få göra min röst om mitt uppdrag som rektor i ”Rektortycket” en chans jag inte kan låta passera…mitt inlägg om mångfald i möten kan du läsa här.