Att vara ny i svenska skolan

Lyssnade på Jan Björklund prata om regeringens nya reformpaket mot segregationen i skolan i Nyhetsmorgon för ett par dagar sedan. Fokus ligger främst på de nyanlända elevernas skolgång. Det finns positiva förtecken och vi som arbetar med dessa barn och ungdomars villkor i skolan varje dag är väl medvetna om svårigheterna med dagens skolsystem, vilket naturligtvis gör att man lyssnar med extra intresse och förhoppningar. Förhoppningar om att skolan ska få större möjligheter att möta våra allra nyaste elever utifrån deras specifika behov. Försiktiga förhoppningar som jag delar med Anna Kaya och Hülya.

Men precis som Ung&Dum beskriver så blir jag alltmer förvirrad och minst sagt oroad ju mer jag läser och lyssnar på våra statsråd. Jan Björklund uttalar sig om nyanlända som en homogen grupp och om den förändring som vi kan se i invandringen på ett oerhört negativt och generaliserade sätt. Förändringen i invandringen ses som ett hot och utarmning av det svenska skolsystemet, att de grupper som nu kommer till Sverige har inte tillräcklig skolgång eller kunskaper, problemet tillskrivs ”de andra” inte skolsystemet, inte undervisningen, inte kunskapssynen. Som alltför ofta läggs ansvaret utanför de som egentligen äger det och hos den som redan bär alltför mycket.

Utomlandsfödda elever är lika lika och lika olika som alla andra. De har alla förmågor, kunskaper och erfarenheter som vi i skolan måste hitta och lyfta. Ett välkommet reformpaket skulle ge oss i skolan större möjligheter att individanpassa och möta varje elevs specifika behov. Det skulle ge oss bättre verktyg att kartlägga varje elev, så att vi baserar vår undervisning på vetande och inte utifrån vad vi tror eller generaliserade sanningar. Det skulle ge oss resurser att utveckla modersmålet, svenskan och alla de andra språk som vi alla bär med oss.

 

 

 

 

 

 

 

Vad en blogg kan betyda!

I förberedelseklassen går våra nyanlända elever. Det är egentligen inte en klass utan en särskild undervisningsgrupp. Alla eleverna är inskrivna i sin egen klass som de tillhör och ska gå i så fort deras kunskaper är tillräckliga för att följa den ordinarie undervisningen.

I förberedelseklassen finns det barn i olika åldrar, som kommer från olika delar av världen, som talar olika språk. Någon har gått i skolan länge och är jätteduktig, någon har aldrig haft möjligheten att gå i skolan, någon kan massor av matte och någon kan läsa, någon älskar djur och någon vill gärna leka.

På Kronan använder vi oss av ”att skriva sig till läsning” som metod för skriv- och läsinlärning, i förberedelseklassen använder de sig av att ”skriva sig till svenska”. De använder sig av datorer som skrivverktyg och de har en blogg tillsammans fbkkronan.skolbloggen.se. Bloggen ger motivation att erövra och utveckla språket, den ger lust och glädje i lärandet inte bara i skolan utan även hemma.

Det allra mest fantastiska med att blogga är att man skriver för en mottagare, det blir lärande på riktigt.  fbkkronanbloggen är ett bra exempel på detta. Inte bara föräldrar, släkt och vänner här i Sverige kan följa elevernas skolvardag utan bloggen når även till släktingar och vänner i hemländerna.

Eleverna och deras lärare gör ett fantastiskt jobb men jag vill också framhålla den här tjejen som visade hur man bloggar, och som stödjer och stöttar i allt vårt utvecklingsarbete som har med IKT att göra.

Vill ni läsa mera om fbkbloggen så kan ni göra det här.

Skolans viktigaste uppdrag!!!

”Skolan är den bästa platsen i världen att träna sig på att stå ut med olikheter, att stå ut med olikheter är fundamentet i demokrati”

Skolan är full av oslipade diamanter,som behöver putsas mot varandra för att glimma och skina i sina vackraste färger, vassa kanter behöver slipas. Mötet är skolans viktigaste uppdrag så se till att mötas!!!!

Varför rektor?

Varför rektor? Jo för att det första på morgonen efter ett par dagar på konferensen Framtidens läromedel möts jag av det här i mailboxen:

”jag dikt.
vinden blåser.
himlen är blå.
rumden dåftar himel blå.
alt är nästan himel blå”
helsningar E
Blir alldeles varm i hjärtat och tänker att det är värt varenda minut jag lägger ner på att försöka göra grym skola. Våra elever är alldeles för viktiga för att gör något halvdant. De behöver och förtjänar bara det bästa!

Teachmeet i det lilla formatet

Dagen har varit kantad av goda möten, som fyllt mig med glädje, stolthet och inspiration. Det har varit kompetensutvecklingsdag och vi har mötts kring vår gemensamma arbetsmiljö, påbörjat vår arbete med att utarbeta en handlingsplan för utmaningar men främst för möjligheter i arbetsmiljön för elever såväl som lärare. Men det som imponerat mest under dagen var vårt egen lilla försiktiga version av Teachmeet som utvecklades till en riktig succé, ett skrytmöte utan dess like. Så imponerad av alla som bjudit så frikostigt på sina idéer, tips och tankar. Vi fick se prov på allt ifrån ”Att skriva sig till läsning”, Bornholmsmodellen, blogg och wikkis, mattespel som tränar förmågor, enkla metoder för att samla ihop eleverna på morgonen. Förutom att det var roligt och inspirerade tror jag att vi alla fick en ny syn på varandra och på vår verksamhet, en oerhört positiv sådan. Mod nämnde en pedagog och det får jag skriva under på… det visar på stort mod att visa vad man kan.

Äntligen!

Äntligen lite positiva ord i en skoldebatt som tyvärr blivit alltmer svart. Det är dags att börja prata om allt det bra i svensk skola, vad tusentals lärare gör, kan och vill. Det är dags att prata om alla de lärare som med stolthet och engagemang går till jobbet varje dag, de lärarna som betyder något för dina och mina barn och ungdomar.

 

 

När motoriken är hindret…

På vägen hem från jobbet gör jag nåt oväntat, jag stannar och kliver in i kvarterets sushirestaurang. Sushi är nåt som sällan står på min meny men ibland överraskar man sig själv.Vrålhungrig packar jag upp min sushi och medskickade pinnar. När jag med trilskande pinnar försöker dippa sushibitarna i wasabisoya och fånga dem i munnen, inser jag varför ”att skriva sig till läsning” är en så otroligt effektiv pedagogisk metod, framförallt för pojkar. Lika taffligt som jag hanterar pinnarna, lika frustrerad som jag blir när det tar alldeles för lång tid att bli mätt lika taffliga och frustrerad känner sig 6-åringar som vill berätta och kommunicera men hindras av en motsträvig penna. Ibland krävs det en utmaning för att det självklara ska bli helt uppenbart.